Nu återstår sadelkammaren. Den ska vi passa på att bygga ut i samma veva så den ska flis ur och sen rivas vägg och sättas upp en ny vägg och tak, isoleras tak, väggar och golv och sen inredas på nytt. Ska bli roligt även fast jag misstänker att det inte blir gratis... Det mesta virket tror jag vi har hemma redan, men isolering och sånt har vi inte. Så det blir ett litet projekt mitt i allt annat! Men får vi till det som tänkt så kommer det bli så himla mycket rymligare och bättre! :) Så känner sig någon snickarsugen framöver är det bara att hojta till. ;)

Igår kväll var det dubbla möten med FNH på Jamtli. Jättemysigt att gå runt där på området alldeles ensam i sin egen takt. Men hade jag vetat att vi skulle vara allra längst bort på området vette tusan om jag hade följt med... För min mage börjar göra sig mer plats och det trycker ordentligt framåt neråt vilket gör att man får gå och spänna sig som fan. Man vill helst gå och lyfta upp den, men hur snyggt är det? Och efter att ha varit igång hela dagen är det liksom känsligare på kvällen, man är trött i magmusklerna och varje steg blir stötigt och gör lite ont. Så det är korta snigelsteg som gäller. Hej gamla sengångare! De andra gick ett varv och visades runt av Anders som jobbar där, men jag satt kvar och fixade med lite fika istället. Bara att gå till toaletten mitt på området tog sin lilla tid. Mysigt som sagt att lunka på där i sin egen takt och filosofera med fåglarna kvittrandes,  men man kände sig inte så snabb...

Så bjöds det på riktigt gofika med hembakat tunnbröd och massa gott att ha på! Ni medlemmar som inte kom missade verkligen nånting! Hemgång runt halv tio, knatade på toa innan de andra men hörde hur de gick förbi precis när jag stängt dörren. Jahapp. Men det var rätt jobbigt för både magmuskler och rygg (att sitta på en gammal bänk utan stöd var ingen hit tydligen) så jag vaggade på. Hemma efter elva. Halvt gråtfärdig, känner inte igen mig själv när jag måste ta det så himla lugnt. Så jag hälsade knappt på min stackars sambo, tog bara ett glas vatten och stupade isäng.

Men väl isäng var det nog nån annan som tyckte det var roligt att värdinnan äntligen slappnade av. För för första gången kunde jag helt tydligt och säkert säga att det var en liten en som gjorde sig hörd. Den måste haft ordentligt med energi till kvällsgympa för herregud vad den sprattlade! Inte kändes det så värst hårt, men dock! Så jävla coolt! Kändes tillochmed som små buffar mot handen när jag lade den emot. Då tinade jag upp lite och låg bara och njöt av faktumet att nånting faktiskt lever och frodas där inne. :) <3

Men nu har vi städat stallet från 11-17 så min rygg säger stopp. Så nu blir det nog soffläge ikväll... Bara fortsätta tvätta lite grejer, men det sköter ju nästan sig själv. :)

//Maja