Så har liten plötsligt gått och blivit över tre månader gammal. Vart de tre månaderna tagit vägen kan man ju undra... På nåt konstigt sätt så är det ju som att han alltid varit här hos oss. Nåt som kändes så främmande för bara ett halvår sen är nu ren vardag. En lyxig vardag. En värdefull vardag. En vardag som jag aldrig trodde skulle infinna sig hos oss men som jag är så glad fann sin väg in i våra liv. <3

 

När man blir tre månader är det dags att få vaccinspruta. Usch. Eftersom att mamman är den fjantigaste tvåbeningen på jorden när det kommer till sprutor var hon noga med att få med sig den betydligt lugnare pappan när det nu var dags. Så efter vägning och mätning som visade finfina kurvor med klara bevis på att mamman mjölkar grädde var det dags för hemskheter. Jag blev kallsvettig bara hon tog fram sprutorna så jag pös iväg när det var dags. Att man kan bli så skakis av att inte göra nånting? Det var ju inte ens jag som skulle få stick, men på nåt sätt är det ännu värre när jag vet att liten kommer bli ledsen... Som tur är så var han bara ledsen nån minut, sen var allt som vanligt igen. Så nu ståtar han med ett plåster på vardera lår och vi kan vänta oss en febertopp framåt eftermiddagen - kvällen. Han är redan jättetrött. Huvva... <3

 

Såhär glad var han att pappa var hemma och åt frukost med oss imorse! :) <3

 

Och nu är han däckad!

 

 

I övrigt rullar det på. Han har fått slippa magknip länge nu *peppar peppar* och sover jättebra i spjälsängen. Har sovit en hel natt i sträck och annars är det typ ett matavbrott. Sen att jag vaknar typ tre gånger per natt helt i onödan kan man ju diskutera relevansen av... Enda fördelen är att jag kan ligga och tjuvkika på Queenie. :) Snart är det dags att börja fölvaka ordentligt! :D I helgen ska jag försöka hinna halma upp boxen åt henne så att vi båda hinner vänja oss vid det. Jag har aldrig mockat halm förut borträknat de få veckorna när damen hade fång för flera år sen. Har frågat om lite råd kring bädden och det blir nog så att spånet får vara kvar under halmen så halmar jag upp ett rejält lager ovanpå.

 

Trötta tjockmagen <3

 

Igår var vi in och träffade en barnläkare för att diskutera kring hans reaktioner mot mjölk. Det blev besämt att vi nu ska försöka provocera och se om det blir någon reaktion. Eftersom att han nu gått å blivit så pass stor så kan det ha gått över iom att tarmarna mognat. De ville att vi skulle panga på allt på en gång men jag börjar lite försöktigt. Igår gjorde vi hemmagjord pizza = ost, men hittills idag har jag varit mjölkfri, det känns på nåt sätt bättre att inte chocka honom utan vänja in det lite försiktigt. Såvida han inte reagerar massivt skulle vi försöka provocera i två veckor för att kunna se skillnad, på tisdag har vi telefontid med samma läkare för att utvärdera så långt. Känns som det kan bli spännande... Hoppas ju såklart att det ska gå bra men samtidigt är jag så rädd att han ska få ont i magen igen...

 

Nu tror jag faktiskt att jag ska läsa en stund. :)

//Maja