Välkommen Edvin <3

Plötsligt händer det! Som min lillebror påpekade... I onsdags var jag till barnmorskan och bokade möten tre veckor framåt i tron om att åtminstone få gå på det första. Men tji fick vi!

Spenderade dagen så tråkigt man kan. Tv och sova på soffan. Jag var verkligen trött och lyckades sova flera timmar. Sen hackade jag grönsaker och inväntade Kim. Vi åt tacos och sen hamnade jag på soffan igen. Nåt tråkigt program som jag redan hade sett. Helt plötsligt sa det plopp i magen. Ett sånt ljud som när en axel hoppar/knakar till och jag riktigt kände att nånting gick sönder inuti. Man hinner tänka väldigt mycket på väldigt kort tid... Det kan bara ha handlat om max fem sekunder. "Gick hinnan sönder?" "Men det gör ju inte ont?" "Borde inte vattnet gå i såna fall?" "Det kanske var liten som sprattlade till extra?" Sen kom det mensvärk på beställning också började det sippra vatten. Jag har inte varit så snabb upp ur soffan på flera månader...

Kim har aldrig varit så snabb och stressad som när jag stannade upp påväg från soffan till toaletten och sa, "Euhm Kim? Vattnet gick..." Han stormade runt och plockade ihop det som fattades (vilket vi lämpligt nog diskuterat under middagen) medan Mirja såg allmänt förvirrad ut. Backade upp bilen, rastade hunden, tog in hästarna. Jag hamnade i lite halv chock och skakade som i frossa en stund, men annars var jag faktiskt helt lugn. Otroligt nog! Ringde förlossningen, fixade hastigt hjälp med fyrbenta, sen for vi.

Inne på förlossningen kollades ctg och mättes värkar. Då det inte bedömdes vara helt igång så fick vi ett rum på patienthotell på Clarion. Lyx! Där hann vi dock bara vara i 1,5-2 timmar innan vi var tillbaka på förlossningen. Då var det igång på riktigt. Därefter ska jag bespara er på detaljer. ;)

För att göra en annars rätt spännande historia kort så gick förloppet väldigt snabbt och en pigg och stark krabat såg dagens ljus klockan 07.11, inte ens 12 timmar efter att vattnet gick... Jag var rätt borta, hade hållit så hårt i ena sänggrinden att jag fortfarande inte känner ena fingertoppen. :p Stackars Kim som satt på andra sidan...

Lille Edvin kom alltså till världen den 17 december kl 07.11. Han vägde 2810 gram och var 49 cm lång. Pigg och stark från första stund. Första målet mat fick pappa ge ersättning då han inte riktigt orkade amma. Sen dess har det fungerat bättre och bättre, även fast han mest är pömsig. ^^ <3 Att ett så litet knyte kan storma in i hjärtat med full orkanstyrka och fullkomligt golva en är helt sanslöst. Så liten, så perfekt! Jag trodde jag visste vad kärlek är för nåt och hur det känns, men det gjorde jag inte. Nu vet jag! Tårarna kommer när jag tittar på honom, skriker han värker det långt in i hjärtat, minsta lilla knyst vaknar jag av. Han har stulit mig totalt! <3 Tänk dig de varmaste känslorna du någonsin haft och sen multiplicerar du det med 1000, då har du en bråkdel av svaret. Min mor påpekade att det visst är nån som alltid tyckt att nyfödda bebisar ser ut som aliens. Well, det kanske dom gör. Men just den här alienen är det vackraste jag någonsin sett! <3 


Hann träffa en hel drös barnmorskor, studenter och vaddenuvarförnåt under natten och morgonen. Hon som var med från det att vi kom dit tills dagpersonalen tog över var helt fantastisk! Lite tråkigt att hon hann gå bara tjugo minuter innan han var ute. Hon kom dock förbi på kvällen och gratulerade så jag fick tacka henne ändå. :) Vet inte hur många jag träffat här på BB, massor! Alla är precis lika trevliga och hjälpsamma. Man känner sig så besvärlig när man ringer på klockan men de är alltid lika glada. :)

Kim har varit ett obeskrivligt bra stöd, från att han studsade upp ur datorstolen med chocken skriven i pannan tills nu. I allt ifrån uppmuntran under förlossningen till att hjälpa mig med liten vid blöjbyten och amning. Det tog lång tid för mig att repa mig, var helt sjukt yr och skakis. Så han fick dra lite tyngre lass än mig i början. Han är värd sin vikt i guld min andra halva, som jag älskar honom! <3


Nu planerar vi hemgång från BB. Edvin ska vägas först vilket vi ska göra i samband med blöjbyte, så just nu väntar vi på att han ska vakna och äta igen. :) Jag vill tacka alla människor som utan tvekan ställt upp med häst- och hundpassning, ni är helt fantastiska!

Vill samtidigt passa på att säga att även fast vi självklart vill visa upp vår skatt för omvärlden så ber vi er att först i lugn och ro låta oss landa hemma i vår nya roll som föräldrar. Vi har fått strikta order om att inte släppa in någon förkylning, så har du den minsta snuva ber vi dig återkomma vid senare tillfälle. :)

Det här inlägget är antagligen rätt förvirrat, det är skrivet i omgångar över flera timmar. ;) Så fort lilla hjärtat gör minsta ljud kastar jag mobilen åt sidan. Så jag hoppas det är läsbart ändå. ^^ 

//Maja
1 Agneta:

skriven

Jag tror att de fyrbenta har fått en allvarlig konkurrent...:)

2 Anonym:

skriven

Stort grattis till er 😊 🍼 🎈 🎉
Från Carola o Mats

3 Karin:

skriven

Grattis!

Kommentera här: