Tidig jobbmorgon, frost i gräset, en tunn ishinna på vattnet hos hästarna. Frös mig genom morgonpasset. Jag och chefen på ungefär samma energinivå, strax över nollan. Vid frukosten tittar han tomt på tvn, håller sig plötsligt fundersamt över öronen och säger: "om man håller för öronen, då hör man nästan ingenting". En nanosekunds allvar, sen bröt vi ihop och skrattade så tårarna rann. 

Vi började stänga hage efter 9.30 med powerboots och vinterjacka, avslutade vid 14.30 i lågskor och t-shirt. Jämtland - landskapet med kontraster!

Efter jobbet var energinivån påtagligt lägre, släpade mig genom eftermiddagen. Efter läggning tvingade jag mig ut i stallet. Eftersom benen knappt bar fick Queenie vackert bära mig största delen av turen igen. Jag gick dock sista dryga kilometern hem. Men det är lustigt hur energin fylls på så fort man kommer ut och andas lite häst och frisk luft. 😍 Man ska bara tvinga sig över tröskeln så går det lättare sen. 

Hon som gör en tråkig min så snart hon ser kameran, för att sen se lika glad ut som innan. 😅

Men nu står stegräknaren på 20800 steg, å nu är energidepån tömd. Imorrn blir det en tripp till stan och Jamtli! ☀️ Men nu hoppas jag på en natta ostörd sömn! 

//Maja